Imorgon är det fredag och jag arbetar min sista dag på arbetsschemat. Efter det har jag absolut ingen aning om vad som händer. Mitt liv är som sagt lite ostabilt just nu, iaf på arbetsfronten. Har ju jobbat som tim-vikarie det senaste året, men då jag fortfarande inte fått nåt jobb för nästa vecka så känns allt sämst. Att gå som tim-vikarie är ju inte direkt den stabilaste grunden att stå på direkt. Man har verkligen ingen koll på sin ekonomiska situation från månad till månad, och nu då man har lägenhet och räkningar att betala så känns det väldigt osäkert.

Men då till frågan, som jag kanske borde ställt mig långt innan sommaren ens fanns i tankarna. VAD I HELVETE SKA JAG GÖRA MED MITT LIV?!

Att studera har länge funnits i mina tankar nu (ja, jag är seriös) men jag är som ett stort frågetecken då det gäller vilken utbilning jag ska hoppa på i sånna fall. Finns en del saker jag har funderat på, men blir det studier så blir det om ett år. Så då har jag fortfarande det där frågetecknet som ligger och trycker. Emmelie kom inte in på folksam, vilket är jättetråkigt för henne. Hon har nu sökt till en utbildning i Sundsvall. Känns lite tråkigt om hon också ska flytta. Då blir jag kvar här, utan allt. Känns som om allt försvinner från mig. Jag är verkligen sugen på att dra med mig henne till Norge en sväng. Kanske till o med få med mig Palle och Sandra? Men då har ju Palle fast jobb som han trivs med, så jag förstår att han inte vill lämna det. Skulle iaf vara riktigt roligt!

Funderingar på att gå in på Krambo inom de närmsta dagarna och säga upp lägenheten finns också. Antingen Norge, eller så kanske man tar sig en flytt? Luleå känns lockande igen nu då även Maria finns där uppe, men samtidigt så känns det på tok för långt bort från familjen, vänner och pojkvän. Andreas kommer snart att dra in i lumpen och det kommer bli väldigt ensamt utan honom. Då han väl kommer hem så blir det kanske lite långt att åka ifrån Halmstad, Karlskrona eller Sthlm till Luleå. Kommer bli mer sällan vi ses då. Men åh andra sidan. Ska jag låsa mig här i Kramfors? Nej det tänker jag faktiskt inte göra. Inget jobb, inga pengar. Umeå känns rätt lockade det också måste jag säga. Men nog babblat om mina problem nu för den som orkat läsa. Jag får helt enkelt ta det som det kommer.

Nu är det iaf snart helg och på lördag åker mamma o pappa till Turkiet med Monica, Roger, Birgitta o Ulf. Hoppas dom får det riktigt roligt! Själv ska jag bara ta det lugnt. Kommer bo hemma i huset i Frånö den kommande veckan, ta hand om Bamse o så. Kommer bli skönt att komma till lite större ytor,  även om det inte är mycket större ;)

Ska väl umgås med min underbara pojkvän också, och mina underbara vänner? Ja just det, pojkvän. Har det slagit er att lilla jag efter alla dessa år har pojkvän. Tidigare har jag varit rädd för att binda mig och jag har aldrig träffat nån som jag känt att jag velat ha ett stadigt örhållande med tidigare. Men det känns så otroligt bra på alla sätt och vis just nu, och Andreas gör mig så glad. Han är helt underbar! <3

Nu var det fanimej ett riktigt långt inlägg. Men nu är det stopp. Ska lägga mig ner och slå på en film..

Och Maria..JAG SAKNAR DIG!